a) Direkta frågesatser

1. Direkta frågesatser med frågeord

Direkta frågesatser inleds oftast av ett frågeord. Det finns enkla och sammansatta frågeord i surayt.

1) Enkla frågeord

De viktigaste enkla frågeorden är följande:

Exempelmeningar där frågeorden ovan inleder direkta frågesatser:

1.

2.

3.

4.

5.

Notera att i frågor med räknebara substantiv används ”hur många” kmo ܟܡܐ, och i frågor med oräknebara substantiv, ”hur mycket” mëqqa ܡܷܩܩܰܐ. Användningen av dessa två frågeord motsvarar den för engelska mellan how much (=mëqqa ܡܷܩܩܰܐ) och how many (=kmo ܟܡܐ).

6.

7.

8.

Notera att kopulan (G4.b; G12.a), som i exemplet Man yo u Yacqub? ܡܰܢ ܝܐ ܐܘ ܝܰܥܩܘܒ؟, ”Vem är Yacqub?”, hamnar direkt efter frågeordet, vilket även framgår av exemplen ovan.

2) Sammansatta frågeord

Frågeorden ovan kann kombineras med prepositionerna b ܒـ „i“, l ܠـ „för, till, dit“, m ܡـ „från, därav“ och cal ܥܰܠ „på, på grund av, eftersom“, och bildar då sammansatta frågeord. De vanligaste är:

Exempelmeningar:

Notera att frågeorden layko ܠܰܝܟܐ och mayko ܡܰܝܟܐ har lexikaliserats, alltså etablerats som ett enda ord, och skrivs därför ihop. 

Notera att frågeordet l ema ܠܐܶܡܰܐ „tills när?“ kan förlängas med prepositionen hul ܗܘܠ „till“ för att få hul l ema ܗܘܠ ܠܐܶܡܰܐ med betydelsen ”till när?”. Detta ändrar dock inte betydelsen. Hul l ema fayiši bu Swed? ܗܘܠ ܠܐܶܡܰܐ ܦܰܝـܝܫܝ ܒܘ ܣܘܶܕ؟ „hur länge (tills när) stannade de i Sverige?“

2. Direkta frågesatser utan frågeord

I surayt kan frågesatser även bildas utan ett frågeord. I dessa fall är det betoningen som tydliggör att det rör sig om en fråga. Ett påstående kan alltså göras till en fråga genom att betoningen läggs i slutet av meningen. Då rör det sig oftast om ja/nej-frågor eller flervalsfrågor:

1) Ja/nej-frågor:

Frågepartikeln ma ܡܰܐ „om“, kan användas för att inleda en ja/nej-fråga. Denna partikel har dock ingen motsvarighet på svenska:

2) Flervalsfrågor:

b) Indirekta frågesatser

Indirekta frågesatser inleds med partikeln be ܒܶܐ:

I kombination med ovannämnda frågesatser kan partikeln be ܒܶܐ utelämnas i indirekta frågesatser:

c) Presentativmarkören (presensmarkören?) kale

Presentativmarkören kale ܟܰܠܶܗ „sem här är han/den/det“ böjs med hjälp av L-suffixen:

Till skillnad från de vanliga L-suffixen (G8.a) tar detta suffix i 2 pl. formen loxu ܠܳܟ݂ܘ. Betoningen ligger alltid på sista stavelsen. Kale ܟܰܠܶܗ förekommer både i verbal- och nominalfraser. I båda fallen ligger fokus på den iakttagna situationen i presens.

1.  kale ܟܰܠܶܗ i nominalfraser

I nominalfraser ersätter kale ܟܰܠܶܗ den motsvarande kopulan och syftar då till att bekräfta uttalandet:

kale ܟܰܠܶܗ kombineras ofta tillsammans med particip (infinita verbformer) av tillståndsverb och rörelseverb:

2.  kale ܟܰܠܶܗ i verbalfraser 

Kale ܟܰܠܶܗ kan användas i kombination med verb i presens och preteritum, för att uttrycka en pågående handling eller en handling som precis har avslutats:

d) Andra negationspartiklar

1. haw ܗܰܘ och law ܠܰܘ „inte mer/inte längre“

Negationspartiklarna haw ܗܰܘ och law ܠܰܘ har betydelsen „inte mer/ inte längre“. Partiklarna är synonymer och följer samma regler som lo ܠܐ (se G22.c):

2. Kombinationer med lo ܠܐ.

För att förstärka en negation med lo ܠܐ (G22.c) kan partiklarna hič ܗܝܫ̰, të ܬܷܐ och bë ḥḏo naqla ܒܷܚܕ݂ܐ ܢܰܩܠܰܐ användas.

1) Exempel med hič ܗܝܫ̰:

2) Exempel med bë ḥḏo naqla ܒܷܚܕ݂ܐ ܢܰܩܠܰܐ:

Notera att negationspartiklarna hič ܗܝܫ̰ och bë ḥḏo naqla ܒܷܚܕ݂ܐ ܢܰܩܠܰܐ kan bytas ut sinsemellan utan att det uppstår någon skillnad i betydelse.

3) Exempel med të ܬܷܐ:

Notera att negationspartikeln të ܬܷܐ endast används tillsammans med substantiv, och kan alltid bytas ut mot hič ܗܝܫ̰.