I Turabdin fanns flera familjer som arbetade med färgning av tyg. Ett exempel är Beṯ-Sawoce familjen i Midyad. Färgerna utvanns ur bladen av träd, grönsaker och lavar som fanns på klipporna i Turabdin. Männen brukade bära mörkare färger och kvinnorna använde tyger med mönster av färgglada blommor. Männen bar hattar ute, men inne i kyrkan skulle de ta av sin hatt. Kvinnorna täckte huvuden med färgrika dukar. Fram till omkring 1980-talet använde ensamstående kvinnor ofta en duk och gifta kvinnor och far- och mormödrar skulle använda två dukar. Varje generation skulle använda huvuddukar på olika sätt. I tider av sorg bar människor svart och änkor fortsatte att klä sig i svart för resten av sina liv. Från 50-årsålder bar kvinnor eller mormödrar en klänning som kallades bëšto, bestående av olika delar.

Ett talesätt om kläder är: Julo lo ṭrele taḥtan "han har orsakat oss många problem" (bokstavligen "han har inte lämnat ett kläde under oss").