Kultur 18 |
Natur och liv i Turabdin Landskapet i Turabdin är kuperat med heta och torra somrar och kalla vintrar. Där finns inte många vattenresurser, men huvudfloden är Tigris, som gränsar till Turabdin både i norr och i öster. Därutöver flödar endast ett par små floder kontinuerligt i området, bland andra Ṣawro-floden, vars så kallade ”vita vatten” rinner in i Tigris. Denna flod rinner genom Nsibin till Syrien och flyter slutligen, via floden Khabour, till Eufrat, och förenar därmed Mesopotamiens två stora floder.
Nuförtiden är nästan alla hushåll i Turabdin anslutna till avlopp, el- och vattenförsörjning och utrustade med moderna faciliteter i kök och badrum. Jordbrukarna förlitar sig dock starkt på nederbörden och regnvattnet för att tillgodose bevattningen av sina fält. Idag finns endast ett par bevattningsfält i Turabdin. Nedan följer två ordspråk med koppling till naturen: Xud i hawa kurre yo ܟ݂ܘܕ ܐܝ ܗܰܘܰܐ ܟܘܪܪܶܐ ܝܐ „bokstavligen ”han/hon är som nordanvinden”, vilket betyder att någon ständigt ändrar åsikt. Det är kännetecknande för nordanvinden att den ständigt ändrar riktning. U gelo lo kofoyaš taḥt i kefo ܐܘ ܓܶܠܐ ܠܐ ܟܳܦܳܝܰܫ ܬܰܚܬ ܐܝ ܟܶܦܐ „betyder ordagrant ”gräset stannar inte under stenen”, vilket innebär att det inte går att hålla något hemligt för alltid, att gräset kommer att hitta en växtriktning som gör att det tar sig fram under stenen, och att sanningen, på samma sätt, förr eller senare kommer att komma fram. |