Redigeringsskärmen kräver minst 450 pixlar av horisontellt utrymme. Vänligen rotera enheten eller använd en större skärm.

Grammatik 17
a) Vanliga oregelbundna verb

Nedan presenteras sex av de vanligaste oregelbundna verben, samtliga med första rotkonsonanten svag, i presens och preteritum. Intialvokalen i presens för dessa verb assimileras med slutvokalen för presensmarkören ko- ܟܳ‍ـ, som också faller bort i latinsk skrift, så att endast konsonanten k- ܟـ är synlig. Av etymologiska skäl skrivs det ursprungliga Olaf ܐ ut i syrisk skrift, dock utan vokal:

ko ܟܳـ + omar ܐܳܡܰܪ = komar ܟܳܐܡܰܪ „han säger“
ko ܟܳـ + obe ܐܳܒܶܐ = kobe ܟܳܐܒܶܐ „han ger“
ko ܟܳـ + oxal ܐܳܟ݂ܰܠ = koxal ܟܳܐܟ݂ܰܠ „han äter“
ko ܟܳـ + oṯe ܐܳܬ݂ܶܐ = koṯe ܟܳܐܬ݂ܶܐ „han kommer“
ko ܟܳـ + ëzze ܐܷܙܙܶܗ = kёzze ܟܷܐܙܙܶܗ „han går/lämnar“
ko ܟܳـ + obac ܐܳܒܰܥ = kobac ܟܳܐܒܰܥ „han vill“

Mer om presensmarkören ko- ܟܳـ i kombination med verb med Olaf ܐ som första rotkonsonant finns att läsa i G18.a. Futurumpartikeln gёd ܓܷܕ (G7.b) förblir oförändrad och påverkar inte heller verbet: gёd oṯitu ܓܷܕ ܐܳܬ݂ܝܬܘ ”ni kommer att komma“.

ʾmr ܐܡܪ I : omar – mёrle ܐܳܡܰܪ – ܡܷܪܠܶܗ „att säga“

  presens preteritum
Sg. 3. m. omar ܐܳܡܰܪ mёrle ܡܷܪܠܶܗ
  3. f. ёmmo ܐܷܡܡܐ mёrla ܡܷܪܠܰܗ
  2. m. ёmmat ܐܷܡܡܰܬ mёrlux ܡܷܪܠܘܟ݂
  2. f. ёmmat ܐܷܡܡܰܬ mёrlax ܡܷܪܠܰܟ݂
  1. m. omarno ܐܳܡܰܪܢܐ mёrli ܡܷܪܠܝ
  1. f. ёmmono ܐܷܡܡܳܢܐ mёrli ܡܷܪܠܝ
Pl. 3. ёmmi ܐܷܡܡܝ mёrre ܡܷܪܪܶܗ
  2. ёmmitu ܐܷܡܡܝܬܘ mёrxu ܡܷܪܟ݂ܘ
  1. ёmmina ܐܷܡܡܝܢܰܐ mёrlan ܡܷܪܠܰܢ

ʾby/hwy ܐܒܝ/ܗܘܝ (< yhb ܝܗܒ) I: obe – hule ܐܳܒܶܐ – ܗܘܠܶܗ „att ge“

  presens preteritum
Sg. 3. m. obe ܐܳܒܶܐ hule ܗܘܠܶܗ
3. f. obo ܐܳܒܐ hula ܗܘܠܰܗ
2. m. obat ܐܳܒܰܬ hulux ܗܘܠܘܟ݂
2. f. obat ܐܳܒܰܬ hulax ܗܘܠܰܟ݂
1. m. obeno ܐܳܒܶܢܐ huli ܗܘܠܝ
1. f. obono ܐܳܒܳܢܐ huli ܗܘܠܝ
Pl. 3. obёn ܐܳܒܷܢ huwe ܗܘܘܶܗ
2. obitu ܐܳܒܝܬܘ huxu ܗܘܟ݂ܘ
1. obina ܐܳܒܝܢܰܐ hulan ܗܘܠܰܢ

Basen för Ip hiw ܗܝܘ ”det har givits, den är given” används endast i preteritum. Användningen av IIIp mitahwe mtahwe ܡܝܬܰܗܘܶܐ – ܡܬܰܗܘܶܐ ”det ges” är vanligare.

ʾxl ܐܟ݂ܠ (< ʾkl ܐܟܠ) I: oxal – xile ܐܳܟ݂ܰܠ – ܟ݂ܝܠܶܗ „att äta“

  presens preteritum
Sg. 3. m. oxal ܐܳܟ݂ܰܠ xile ܟ݂ܝܠܶܗ
3. f. uxlo ܐܘܟ݂ܠܐ xila ܟ݂ܝܠܰܗ
2. m. uxlat ܐܘܟ݂ܠܰܬ xilux ܟ݂ܝܠܘܟ݂
2. f.  uxlat ܐܘܟ݂ܠܰܬ xilax ܟ݂ܝܠܰܟ݂
1. m. oxalno ܐܳܟ݂ܰܠܢܐ xili ܟ݂ܝܠܝ
1. f. uxlono ܐܘܟ݂ܠܳܢܐ xili ܟ݂ܝܠܝ
Pl. 3. uxli ܐܘܟ݂ܠܝ xёlle ܟ݂ܷܠܠܶܗ
2. uxlitu ܐܘܟ݂ܠܝܬܘ xёlxu ܟ݂ܷܠܟ݂ܘ
1. uxlina ܐܘܟ݂ܠܝܢܰܐ xilan ܟ݂ܝܠܰܢ

Passivum bildas genom infixet -t-, i likhet med böjningen av regelbundna verb: Ip mёtxaltxil ܡܷܬܟ݂ܰܠ – ܬܟ݂ܝܠ ”ätas, det äts”. I stam III är basen mawkal – mawkele ܡܰܘܟܰܠ – ܡܰܘܟܶܠܶܗ ”att föda, mata”, som i IIIp blir mitawkal – mtawkal  ܡܝܬܰܘܟܰܠ – ܡܬܰܘܟܰܠ ”det matades, det utfodrades”.

ʾṯy ܐܬ݂ܝ (< ʾty ܐܬܝ) I: oṯe - aṯi ܐܳܬ݂ܶܐ – ܐܰܬ݂ܝ „att komma“

  presens preteritum
Sg. 3. m. oṯe ܐܳܬ݂ܶܐ aṯi ܐܰܬ݂ܝ
3. f. ёṯyo ܐܷܬ݂ܝܐ aṯyo ܐܰܬ݂ܝܐ
2. m. oṯat ܐܳܬ݂ܰܬ aṯat ܐܰܬ݂ܰܬ
2. f. ёṯyat ܐܷܬ݂ܝܰܬ aṯyat ܐܰܬ݂ܝܰܬ
1. m. oṯeno ܐܳܬ݂ܶܢܐ aṯino ܐܰܬ݂ܝܢܐ
1. f. ёṯyono ܐܷܬ݂ܝܳܢܐ aṯyono ܐܰܬ݂ܝܳܢܐ
Pl. 3. oṯёn ܐܳܬ݂ܷܢ aṯёn ܐܰܬ݂ܷܢ
2. oṯitu ܐܳܬ݂ܝܬܘ aṯitu ܐܰܬ݂ܝܬܘ
1. oṯina ܐܳܬ݂ܝܢܰܐ aṯina ܐܰܬ݂ܝܢܰܐ

Preteritumformerna med framförställd presensmarkör (kaṯi ܟܰܐܬ݂ܝ, kaṯyo ܟܰܐܬ݂ܝܐ från ko ܟܳܐ + aṯi ܐܰܬ݂ܝ, aṯyo ܐܰܬ݂ܝܐ) används ofta och ger nyansen ”kommer strax, är på väg” eller ”har redan kommit”: kaṯyo i kalo ܟܰܐܬ݂ܝܐ ܐܝ ܟܰܠܐ ”bruden är på väg”; kaṯino lu bayto ܟܰܐܬ݂ܝܢܐ ܠܘ ܒܰܝܬܐ ”jag är på väg hem”.

Historiskt sett är rotenʾty ܐܬܝ ”komma” också representerad i mayte – maytele ܡܰܝܬܶܐ – ܡܰܝܬܶܠܶܗ (ʾty ܐܬܝ III) ”att bringa/föra, låta (någon) komma” och mitayte – mtayte (ʾty ܐܬܝ IIIp) ”att vara hämtad, förd”. Se även mṭy ܡܛܝ III, mamṭe – mamṭele ܡܰܡܛܶܐ – ܡܰܡܛܶܠܶܗ ”att bringa, föra, hämta (någon/t)”.

ʾzy ܐܙܝ (< ʾzl ܐܙܠ) I: ëzze – azze ܐܷܙܙܶܗ – ܐܰܙܙܶܗ „att gå, åka (iväg)“

  presens preteritum
Sg. 3. m. ёzze ܐܷܙܙ݂ܶܗ azze ܐܰܙܙܶܗ
3. f. ёzza ܐܷܙܙܰܗ azza ܐܰܙܙܰܗ
2. m. ёzzux ܐܷܙܙܘܟ݂ azzux ܐܰܙܙܘܟ݂
2. f. ёzzax ܐܷܙܙܰܟ݂ azzax ܐܰܙܙܰܟ݂
1. m. ёzzi ܐܷܙܙܝ azzi ܐܰܙܙܝ
1. f. ёzzi ܐܷܙܙܝ azzi ܐܰܙܙܝ
Pl. 3. ёzzёn ܐܷܙܙܷܢ azzёn ܐܰܙܙܷܢ
2. ёzzoxu ܐܷܙܙܳܟ݂ܘ azzoxu ܐܰܙܙܳܟ݂ܘ
1. ёzzan ܐܷܙܙܰܢ azzan ܐܰܙܙܰܢ

Friare varianter med -no ܢܐ för 1 sg. och med ­o ܳܐ  för 1 pl. finns i presens och preteritum: kёzzino ܟܷܐܙܙܝܢܐ ”jag går”, azzino ܐܰܙܙܝܢܐ ”jag gick” och këzzano ܟܷܐܙܙܰܢܐ ”vi går”, azzano ܐܰܙܙܰܢܐ ”vi gick”.

Uppmaningen ”låt oss gå” uttrycks zan ~ zano ܙܰܢ܆ ܙܰܢܐ.

Den ursprungliga rotkonsonanten -l-, blir synlig i det opersonliga passivum som då uttrycker det opersonliga pronomenet ”man, det” i svenskan. Endast mizal ܡܝܙܰܠ ”man går, ordagrant det (m.) är gånget” används för Ip, och i samma betydelse förekommer även IIIp, mitawzalmtawzal ܡܝܬܰܘܙܰܠ – ܡܬܰܘܙܰܠ  som i exemplet:  lo komitawzal gabayye adyawma ܠܐ ܟܳܡܝܬܰܘܙܰܠ ܓܰܒܰܝܝܶܗ ܐܰܕܝܰܘܡܰܐ ”man kan inte gå till dem idag” (alltså besöka dem).

hwy ܗܘܝ I: howe – hawi ܗܳܘܶܐ – ܗܰܘܝ „att vara, bliva“

  presens preteritum
Sg. 3. m. howe ܗܳܘܶܐ hawi ܗܰܘܝ
3. f. huyo ܗܘܝܐ hawyo ܗܰܘܝܐ
2. m. howat ܗܳܘܰܬ hawat ܗܰܘܰܬ
2. f. huyat ܗܘܝܰܬ hawyat ܗܰܘܝܰܬ
1. m. howeno ܗܳܘܶܢܐ hawino ܗܰܘܝܢܐ
1. f. huyono ܗܘܝܳܢܐ hawyono ܗܰܘܝܳܢܐ
Pl. 3. howёn ܗܳܘܷܢ hawën ܗܰܘܷܢ
2. howitu ܗܳܘܝܬܘ hawitu ܗܰܘܝܬܘ
1. howina ܗܳܘܝܢܰܐ hawina ܗܰܘܝܢܰܐ

Presensformen av verbet howe – hawi ܗܳܘܶܐ – ܗܰܘܝ ”att vara, bliva” liknar verb med Olaf som första rotkonsonant. När presensprefixet ko- ܟܳـ (G7.b) läggs till, faller det initiala h ܗ, även i syrisk skrift: ko- + howe ܟܳـ + ܗܳܘܶܐ = kowe ܟܳܘܶܐ. Formerna för 3 sg. och 3 pl. blir, enligt samma princip, kowe/kuyo/kowën ܟܳܘܶܐ/ܟܘܝܐ/ܟܳܘܷܢ, men har också betydelsen: ”den/det är möjligt/de är möjliga”. Futurumformen blir däremot gëd howe ܓܷܕ ܗܳܘܶܐ.

hwy ܗܘܝ (mit L-suffixet) I: howele – hawile ܗܳܘܶܠܶܗ – ܗܰܘܝܠܶܗ att få; att ta emot; att födas in i

Konjunktiv-, futurum- och preteritumformerna, med den svenska betydelsen ”att få”, ”att ta emot” eller ”att föda/nedkomma med”, bildas genom att L-suffixet (G13.2) läggs till böjningsformen för 3 m. sg. howe – hawi ܗܳܘܶܐ – ܗܰܘܝ:

  presens preteritum
Sg. 3. m. howele ܗܳܘܶܠܶܗ hawile ܗܰܘܝܠܶܗ
3. f. howela ܗܳܘܶܠܰܗ hawila ܗܰܘܝܠܰܗ
2. m. howelux ܗܳܘܶܠܘܟ݂ hawilux ܗܰܘܝܠܘܟ݂
2. f. howelax ܗܳܘܶܠܰܟ݂ hawilax ܗܰܘܝܠܰܟ݂
1. m. howeli ܗܳܘܶܠܝ hawili ܗܰܘܝܠܝ
1. f. howeli ܗܳܘܶܠܝ hawili ܗܰܘܝܠܝ
Pl. 3. howalle ܗܳܘܰܠܠܶܗ hawëlle ܗܰܘܷܠܠܶܗ
2. howalxu ܗܳܘܰܠܟ݂ܘ hawëlxu ܗܰܘܷܠܟ݂ܘ
1. howelan ܗܳܘܶܠܰܢ hawilan ܗܰܘܝܠܰܢ

Exempel:

hawila barṯo hon fick (nedkom med) en dotter ܗܰܘܝܠܰܗ ܒܰܪܬ݂ܐ
d howalle zuze ṭro zawni raḏayto om (när) de får pengar, kan/bör de köpa sig en bil ܕܗܳܘܰܠܠܶܗ ܙܘܙܶܐ ܛܪܐ ܙܰܘܢܝ ܪܰܕ݂ܰܝܬܐ

howele – hawile ܗܳܘܶܠܶܗ – ܗܰܘܝܠܶܗ kan också användas för att beteckna måttet på en förfluten tidsperiod. Ordagrant betyder hawëlle ܗܰܘܷܠܠܶܗ ”de har varit”:

hawëlle ḥammëš ëšne d kocayši b Almanya de har bott i Tyskland i fem år ܗܰܘܷܠܠܶܗ ܚܰܡܡܷܫ ܐܷܫܢܶܐ ܕܟܳܥܰܝܫܝ ܒܐܰܠܡܰܐܢܝܰܐ
Kmo yarḥe hawilax d kocawdat bu beṯdino xud dayanto? Hur många månader har du (f.) arbetat som domare? ܟܡܐ ܝܰܪܚܶܐ ܗܰܘܝܠܰܟ݂ ܕܟܳܥܰܘܕܰܬ ܒܘ ܒܶܝܬ݂ܕܝܢܐ ܟ݂ܘܕ ܕܰܝܰܢܬܐ؟

Detta verb kan uttrycka både ”att få”, ”att ha” och ”att nedkomma med/ att föda” i futurum

bëṯër bë šwac ëšne gëd howalle bayto ḥaṯo efter sju år kommer de att ha/ få ett nytt hus ܒܷܬ݂ܷܪ ܒܷܫܘܰܥ ܐܷܫܢܶܐ ܓܷܕ ܗܳܘܰܠܠܶܗ ܒܰܝܬܐ ܚܰܬ݂ܐ
bëṯër bë kmo yawme gëd howelan abro om ett par dagar kommer vi att få en son ܒܷܬ݂ܷܪ ܒܷܟܡܐ ܝܰܘܡܶܐ ܓܷܕ ܗܳܘܶܠܰܢ ܐܰܒܪܐ

 

b) Verbet ”att ha” i preteritum
In der Vergangenheit hat „haben“ këtle ܟܷܬܠܶܗ (G9.b) folgende Formen:

  preteritum
Sg. 3. m. këtwayle ܟܷܬܘܰܝܠܶܗ
3. f. këtwayla ܟܷܬܘܰܝܠܰܗ
2. m. këtwaylux ܟܷܬܘܰܝܠܘܟ
2. f. këtwaylax ܟܷܬܘܰܝܠܰܟ
1. këtwayli ܟܷܬܘܰܝܠܝ
Pl. 3. këtwalle ܟܷܬܘܰܠܠܶܗ
2. këtwalxu ܟܷܬܘܰܠܟ݂ܘ
1. këtwaylan ܟܷܬܘܰܝܠܰܢ

Exempel:

U Abrohëm këtwayle kefe bak kulyoṯayḏe Abrohëm hade njursten (bokst. stenar i sina njurar) ܐܘ ܐܰܒܪܳܗܷܡ ܟܷܬܘܰܝܠܶܗ ܟܶܦܶܐ ܒܰܟ ܟܘܠܝܳܬ݂ܰܝܕ݂ܶܗ

 

c) Nominalsatser

Nominalsatser i surayt består av ett subjekt, ett nominellt predikat (predikatsfyllnad) och kopulan (G4.b). Den vanliga ordföljden är subjekt + nominellt predikat + kopula:

U Aday malfono yo Aday är lärare ܐܘ ܐܰܕܰܝ ܡܰܠܦܳܢܐ ܝܐ
Mor Gabriel dayro yo Mor Gabriel är ett kloster ܡܳܪܝ ܓܰܒܪܐܝܠ ܕܰܝܪܐ ܝܐ

Då en bestämning till predikatet läggs till, såsom till exempel ett adjektiv, framförställs denna kopulan:

U Aday malfono ṭawwo yo Aday är en bra lärare ܐܘ ܐܰܕܰܝ ܡܰܠܦܳܢܐ ܛܰܘܘܐ ܝܐ
Mor Gabriel dayro catëqto yo Mor Gabriel är ett gammalt kloster ܡܳܪܝ ܓܰܒܪܐܝܠ ܕܰܝܪܐ ܥܰܬܷܩܬܐ ܝܐ

 

d) Verbalsatser

Verbalsatser bildas genom användning av ett konjugerat verb. Den vanliga ordföljden är då Subjekt + Verb + Objekt:

U Aday komolaf Surayt Aday undervisar i surayt ܐܘ ܐܰܕܰܝ ܟܳܡܳܠܰܦ ܣܘܪܰܝܬ
U Simon maḥwele i taḥrazto li emo w lu babo Simon visade programmet för sina föräldrar (för sin mor och sin far) ܐܘ ܣܝܡܳܢ ܡܰܚܘܶܠܶܗ ܐܝ ܬܰܚܪܰܙܬܐ ܠܝ ܐܶܡܐ ܘܠܘ ܒܰܒܐ

 

e) Kul

Utan suffix har ordet kul ܟܘܠ betydelsen ”allt, alla, varje, var och en”.

kul lišono alla (varje) språk ܟܘܠ ܠܝܫܳܢܐ
kul bayto këtle more alla (varje) hus har en (flera) ägare ܟܘܠ ܒܰܝܬܐ ܟܷܬܠܶܗ ܡܳܪܶܐ

Kul förekommer i följande fasta uttryck:

kul nošo varje människa ܟܘܠ ܢܳܫܐ
kul ḥa, ḥḏo var och en (m., f.) ܟܘܠ ܚܰܐ܆ ܚܕ݂ܐ
kul mede allt (varje sak) ܟܘܠ ܡܶܕܶܐ
kul dukṯo överallt (varje plats) ܟܘܠ ܕܘܟܬ݂ܐ
kul naqla alltid (varje gång) ܟܘܠ ܢܰܩܠܰܐ

Exempelmeningar:

U Aday komacbar nḥire b kul dukṯo. Aday lägger näsan (i blöt) överallt.. ܐܘ ܐܰܕܰܝ ܟܳܡܰܥܒܰܪ ܢܚܝܪܶܗ ܒܟܘܠ ܕܘܟܬ݂ܐ.
kul ḥa azze lu cwodayḏe. var och en gick till sitt arbete ܟܘܠ ܚܰܐ ܐܰܙܙܶܗ ܠܘ ܥܘܳܕܰܝܕ݂ܶܗ

Tillsammans med den begränsade serien av possessiva suffix (G5.2) betyder kul- ܟܘܠـ ”hela (alltet)” i singular och ”alla …” i plural:

Sg. 3. m. kule ܟܘܠܶܗ
3. f. kula ܟܘܠܰܗ
2. m. kulux ܟܘܠܘܟ݂
2. f. kulax ܟܘܠܰܟ݂
1. kuli ܟܘܠܝ
Pl. 3. kulle / kulayye ܟܘܠܠܶܗ / ܟܘܠܰܝـܝܶܗ
2. kulxu / kulayxu ܟܘܠܟ݂ܘ / ܟܘܠܰܝܟ݂ܘ
1. kulan / kulayna ܟܘܠܰܢ / ܟܘܠܰܝܢܰܐ
kul- ܟܘܠـ kan placeras före eller efter substantivet i bestämd form:
U muḥo komdabar u gušmo kule (L.7). Hjärnan kontrollerar hela kroppen. ܐܘ ܡܘܚܐ ܟܳܡܕܰܒܰܪ ܐܘ ܓܘܡܫܐ ܟܘܠܶܗ.
Mën gëd saymina u yawmo kule tamo? Vad ska vi göra där hela dagen? ܡܷܢ ܓܷܕ ܣܰܝܡܝܢܰܐ ܐܘ ܝܰܘܡܐ ܟܘܠܶܗ ܬܰܡܐ؟
Hatu kulayxu gëd fayšitu harke. Alla ni ska stanna här. ܗܰܬܘ ܟܘܠܰܝܟ݂ܘ ܓܷܕ ܦܰܝܫܝܬܘ ܗܰܪܟܶܐ.
Kulle an noše këtte cayni zëdqe. Alla människor har samma rättigheter. ܟܘܠܠܶܗ ܐܰܢ ܢܳܫܶܐ ܟܷܬܬܶܗ ܥܰܝܢܝ ܙܷܕܩܶܐ.