Grammatik 17 |
a) Vanliga oregelbundna verb Nedan presenteras sex av de vanligaste oregelbundna verben, samtliga med första rotkonsonanten svag, i presens och preteritum. Intialvokalen i presens för dessa verb assimileras med slutvokalen för presensmarkören ko- ܟܳـ, som också faller bort i latinsk skrift, så att endast konsonanten k- ܟـ är synlig. Av etymologiska skäl skrivs det ursprungliga Olaf ܐ ut i syrisk skrift, dock utan vokal:
Mer om presensmarkören ko- ܟܳـ i kombination med verb med Olaf ܐ som första rotkonsonant finns att läsa i G18.a. Futurumpartikeln gёd ܓܷܕ (G7.b) förblir oförändrad och påverkar inte heller verbet: gёd oṯitu ܓܷܕ ܐܳܬ݂ܝܬܘ ”ni kommer att komma“. ʾmr ܐܡܪ I : omar – mёrle ܐܳܡܰܪ – ܡܷܪܠܶܗ „att säga“
ʾby/hwy ܐܒܝ/ܗܘܝ (< yhb ܝܗܒ) I: obe – hule ܐܳܒܶܐ – ܗܘܠܶܗ „att ge“
Basen för Ip hiw ܗܝܘ ”det har givits, den är given” används endast i preteritum. Användningen av IIIp mitahwe – mtahwe ܡܝܬܰܗܘܶܐ – ܡܬܰܗܘܶܐ ”det ges” är vanligare. ʾxl ܐܟ݂ܠ (< ʾkl ܐܟܠ) I: oxal – xile ܐܳܟ݂ܰܠ – ܟ݂ܝܠܶܗ „att äta“
Passivum bildas genom infixet -t-, i likhet med böjningen av regelbundna verb: Ip mёtxal – txil ܡܷܬܟ݂ܰܠ – ܬܟ݂ܝܠ ”ätas, det äts”. I stam III är basen mawkal – mawkele ܡܰܘܟܰܠ – ܡܰܘܟܶܠܶܗ ”att föda, mata”, som i IIIp blir mitawkal – mtawkal ܡܝܬܰܘܟܰܠ – ܡܬܰܘܟܰܠ ”det matades, det utfodrades”. ʾṯy ܐܬ݂ܝ (< ʾty ܐܬܝ) I: oṯe - aṯi ܐܳܬ݂ܶܐ – ܐܰܬ݂ܝ „att komma“
Preteritumformerna med framförställd presensmarkör (kaṯi ܟܰܐܬ݂ܝ, kaṯyo ܟܰܐܬ݂ܝܐ från ko ܟܳܐ + aṯi ܐܰܬ݂ܝ, aṯyo ܐܰܬ݂ܝܐ) används ofta och ger nyansen ”kommer strax, är på väg” eller ”har redan kommit”: kaṯyo i kalo ܟܰܐܬ݂ܝܐ ܐܝ ܟܰܠܐ ”bruden är på väg”; kaṯino lu bayto ܟܰܐܬ݂ܝܢܐ ܠܘ ܒܰܝܬܐ ”jag är på väg hem”. Historiskt sett är rotenʾty ܐܬܝ ”komma” också representerad i mayte – maytele ܡܰܝܬܶܐ – ܡܰܝܬܶܠܶܗ (ʾty ܐܬܝ III) ”att bringa/föra, låta (någon) komma” och mitayte – mtayte (ʾty ܐܬܝ IIIp) ”att vara hämtad, förd”. Se även mṭy ܡܛܝ III, mamṭe – mamṭele ܡܰܡܛܶܐ – ܡܰܡܛܶܠܶܗ ”att bringa, föra, hämta (någon/t)”. ʾzy ܐܙܝ (< ʾzl ܐܙܠ) I: ëzze – azze ܐܷܙܙܶܗ – ܐܰܙܙܶܗ „att gå, åka (iväg)“
Friare varianter med -no ܢܐ för 1 sg. och med o ܳܐ för 1 pl. finns i presens och preteritum: kёzzino ܟܷܐܙܙܝܢܐ ”jag går”, azzino ܐܰܙܙܝܢܐ ”jag gick” och këzzano ܟܷܐܙܙܰܢܐ ”vi går”, azzano ܐܰܙܙܰܢܐ ”vi gick”. Uppmaningen ”låt oss gå” uttrycks zan ~ zano ܙܰܢ܆ ܙܰܢܐ. Den ursprungliga rotkonsonanten -l-, blir synlig i det opersonliga passivum som då uttrycker det opersonliga pronomenet ”man, det” i svenskan. Endast mizal ܡܝܙܰܠ ”man går, ordagrant det (m.) är gånget” används för Ip, och i samma betydelse förekommer även IIIp, mitawzal – mtawzal ܡܝܬܰܘܙܰܠ – ܡܬܰܘܙܰܠ som i exemplet: lo komitawzal gabayye adyawma ܠܐ ܟܳܡܝܬܰܘܙܰܠ ܓܰܒܰܝܝܶܗ ܐܰܕܝܰܘܡܰܐ ”man kan inte gå till dem idag” (alltså besöka dem). hwy ܗܘܝ I: howe – hawi ܗܳܘܶܐ – ܗܰܘܝ „att vara, bliva“
Presensformen av verbet howe – hawi ܗܳܘܶܐ – ܗܰܘܝ ”att vara, bliva” liknar verb med Olaf som första rotkonsonant. När presensprefixet ko- ܟܳـ (G7.b) läggs till, faller det initiala h ܗ, även i syrisk skrift: ko- + howe ܟܳـ + ܗܳܘܶܐ = kowe ܟܳܘܶܐ. Formerna för 3 sg. och 3 pl. blir, enligt samma princip, kowe/kuyo/kowën ܟܳܘܶܐ/ܟܘܝܐ/ܟܳܘܷܢ, men har också betydelsen: ”den/det är möjligt/de är möjliga”. Futurumformen blir däremot gëd howe ܓܷܕ ܗܳܘܶܐ. hwy ܗܘܝ (mit L-suffixet) I: howele – hawile ܗܳܘܶܠܶܗ – ܗܰܘܝܠܶܗ „att få; att ta emot; att födas in i“ Konjunktiv-, futurum- och preteritumformerna, med den svenska betydelsen ”att få”, ”att ta emot” eller ”att föda/nedkomma med”, bildas genom att L-suffixet (G13.2) läggs till böjningsformen för 3 m. sg. howe – hawi ܗܳܘܶܐ – ܗܰܘܝ:
Exempel:
howele – hawile ܗܳܘܶܠܶܗ – ܗܰܘܝܠܶܗ kan också användas för att beteckna måttet på en förfluten tidsperiod. Ordagrant betyder hawëlle ܗܰܘܷܠܠܶܗ ”de har varit”:
Detta verb kan uttrycka både ”att få”, ”att ha” och ”att nedkomma med/ att föda” i futurum
b) Verbet ”att ha” i preteritum
Exempel:
c) Nominalsatser Nominalsatser i surayt består av ett subjekt, ett nominellt predikat (predikatsfyllnad) och kopulan (G4.b). Den vanliga ordföljden är subjekt + nominellt predikat + kopula:
Då en bestämning till predikatet läggs till, såsom till exempel ett adjektiv, framförställs denna kopulan:
d) Verbalsatser Verbalsatser bildas genom användning av ett konjugerat verb. Den vanliga ordföljden är då Subjekt + Verb + Objekt:
e) Kul Utan suffix har ordet kul ܟܘܠ betydelsen ”allt, alla, varje, var och en”.
Kul förekommer i följande fasta uttryck:
Exempelmeningar:
Tillsammans med den begränsade serien av possessiva suffix (G5.2) betyder kul- ܟܘܠـ ”hela (alltet)” i singular och ”alla …” i plural:
|