Grammatik 16 |
a) Verb med fyra eller fler rotkonsonanter 1. Regelbundna verb Verb med fyra rotkonsonanter bildas enligt mönstret för stam II. Vanligt förekommande neologismer hör till denna klass, såsom mtalfan - mtalfanle ܡܬܰܠܦܰܢ - ܡܬܰܠܦܰܢܠܶܗ „att telefonera, ringa“, mparkar – mparkarle ܡܦ݁ܰܪܟܰܪ - ܡܦ݁ܰܪܟܰܪܠܶܗ „att parkera“, mrašmal – mrašmele ܡܪܰܫܡܰܠ - ܡܪܰܫܡܶܠܶܗ „att finansiera“, mšawšaṭ - mšawšaṭle ܡܫܰܘܫܰܛ - ܡܫܰܘܫܰܛܠܶܗ „att utveckla (tr.)“ därtill gamla lånord, såsom msayṭar - msayṭarle ܡܣܰܝܛܰܪ - ܡܣܰܝܛܰܪܠܶܗ „att kontrollera“, mqayzan - mqayzanle ܡܩܰܝܙܰܢ - ܡܩܰܝܙܰܢܠܶܗ „att vinna“, mpartak – mpartakle ܡܦ݁ܰܪܬܰܟ - ܡܦ݁ܰܪܬܰܟܠܶܗ „att plocka (fjäder, hår)“. Genom att använda exemplet mtalfan – mtalfanle ܡܬܰܠܦܰܢܠܶܗ – ܡܬܰܠܦܰܢ illustreras nedan böjningsparadigmet för presens och preteritum: 1) Presens
2) Preteritum
b) Oregelbundna verb Historiskt har oregelbundna verb minst en svag konsonant i roten. Vi betraktar i första hand konsonanten /ʾ/ (olaf ܐ), /w/ (waw ܘ), /y/ (yuḏ ܝ), som svaga, vilka till en viss grad inte längre är igenkännliga i surayt. Beroende på den svaga konsonantens position i roten, kan tre typer av svaga verb urskiljas: 1. verb med svag initial rotkonsonant (radikal), 2. verb med andra radikalen svag, och 3. verb med tredje radikalen svag. Det finns även verb som innehåller två svaga radikaler i roten. Många av de vanligast förekommande verben i surayt hör till den här kategorin. Verb med /l/ ܠ som slutkonsonant genomgår mindre förändringar när l-suffixet läggs till dem i preteritum, och inkluderas därför i kategorin oregelbundna verb. Böjning av oregelbundna verb behandlas endast under nivå B av den här kursen. En översikt finns redan här under delen "verbböjning" i appendix.
c) Moderna konstruktioner och lån av verb Nödvändigheten för surayt att skaffa sig en plats som vardagsspråk tvingar sina användare att konstruera neologismer. Konstruktionen av nya verb är inte tillämpad överallt på samma sätt och kan manifesteras genom ett antal former. 1. Som regel, nya verb bildas enligt stam II schemata, såsom tidigare nämnda verb mtalfan – mtalfanle ܡܬܰܠܦܰܢܠܶܗ – ܡܬܰܠܦܰܢ „att telefonera, ringa“ och mparkar – mparkarle ܡܦ݁ܰܪܟܰܪ - ܡܦ݁ܰܪܟܰܪܠܶܗ „att parkera“. Vidare, sådana verb inkluderar mšamas – mšamasle ܡܫܰܡܰܣ - ܡܫܰܡܰܣܠܶܗ „att sola“, mfakas – mfakasle ܡܦܰܟܰܤ - ܡܦܰܟܰܣܠܶܗ „att skicka fax“, mvayaz – mvayazle ܡܒ݂ܰܝܰܙ - ܡܒ݂ܰܝܰܙܠܶܗ „att ansöka om visum“, mdawaš – mdawašle ܡܕܰܘܰܫ - ܡܕܰܘܰܫܠܶܗ „att duscha“, msafar – msafarle ܡܣܰܦܰܪ - ܡܣܰܦܰܪܠܶܗ „att resa“. 2. En annan och mer vanlig metod att bilda verb presenterar sig som sammansättning av hjälpverbet soyam – sёmle ܣܳܝܰܡ - ܣܷܡܠܶܗ „att göra“ tillsammans med det främmande nomenet, eller infinitivet:
d) Imperativet 1. Imperativ av regelbundna verb Imperativet har en form för singular och en form för plural respektive. Medan singular formen används utan suffix, kännetecknas pluralformen genom ett –u ـܘ på slutet. Regelbundna verb har följande imperativformer:
2. Negerad imperativ Imperativet negeras med hjälp av lo + basformen i presens i 2. person (sg. och pl. respektive):
e) Objektmarkör i presens I I presens uttrycks objektet med en objekt partikel som följer verbet, vilket ändå kan läggas till verbet som ett suffix. Som en självständig partikel, har objektet följande former.
Objektet förekommer mer ofta som ett suffix som läggs till verbformen. Därmed kan både verbformen och likaså objektmarkören ändras. För att förtydliga, följer här suffixet på presensformen, 1 f. och m. i singular:
En detaljerad diskussion av verbets objektmarkör kommer i nivå B av den här kursen. |