a) Verb med första rotkonsonanten svag

1. Verb med /ʾ/ (Olaf ܐ) som första rotkonsonant

Olaf ܐ som första rotkonsonant behålls i syrisk skrift i samband med verbmodifikatorn k- ܟـ (G17.a) och efter negationspartikeln lo (G16.b) respektive l- (G22.e), såsom i exemplet:  lišono Almanoyo lëḏciwa ܠܝܫܳܢܐ ܐܰܠܡܰܢܳܝܐ ܠܷܐܕ݂ܥܝܘܰܐ ”de kunde inte (behärskade inte) det tyska språket”.

ʾbc ܐܒܥ I (< bʿy ܒܥܝ): obac – abёc ܐܳܒܰܥ – ܐܰܒܷܥ „att vilja“

 ʾḏc ܐܕ݂ܥ (< ydʿ ܝܕܥ) I: oḏac – aḏёc ܐܳܕ݂ܰܥ – ܐܰܕ݂ܷܥ „att veta“

Det initiala glottala stoppet /ʾ/ (Olaf ܐ) realiseras i följande stam II verb: 

                       ʾmr ܐܡܪ II: mʾamar - mʾamarle ܡܐܰܡܰܪ – ܡܐܰܡܰܪܠܶܗ „att befalla“,

                       ʾṯr ܐܬ݂ܪ II: mʾaṯar - mʾaṯarle ܡܐܰܬ݂ܰܪ – ܡܐܰܬ݂ܰܪܠܶܗ „att påverka“.

I den latinska skrift som utvecklats för surayt, skrivs inte det glottala stoppet ut. Formerna skrivs därför som mamar – mamarle och maṯar – maṯarle. För verb med svag första rotkonsonant i stam III, se avsnitt 4.

2. Verb med /y/ ܝ som första rotkonsonant

Intransitiva verb i denna kategori böjs regelbundet i stam I (jfr. G8.a): ylf ܝܠܦ I: yolaf – yalёf ܝܳܠܰܦ – ܝܰܠܷܦ „att lära (sig)“.

Detsamma gäller för transitiva verb i presens. I preteritum har dessa ett initialt i-, vilket med syrisk skrift skrivs ut med ܐܝ:

ynq ܝܢܩ I: yonaq – inёqle ܝܳܢܰܩ – ܐܝܢܷܩܠܶܗ „att suga (dia) mjölk“

Verbet ”att ärva” böjs på samma sätt, yoraṯ –  irëṯle ܝܳܪܰܬ݂ – ܐܝܪܷܬ݂ܠܶܗ. I stam II böjs alla verb som har /y/ ܝ som första rotkonsonant regelbundet:

                       yqr ܝܩܪ II: myaqar – myaqarle ܡܝܰܩܰܪ – ܡܝܰܩܰܪܠܶܗ „att ära, respektera“

För stam III, se avsnitt 4.

3. Verb med /w/ܘ som första rotkonsonant

Verb med /w/ܘ som första rotkonsonant förekommer inte i stam I. I stam II har de regelbunden verbböjning:

                       wṣf ܘܨܦ II: mwaṣaf - mwaṣafle ܡܘܰܨܰܦ – ܡܘܰܨܰܦܠܶܗ „att lovorda/berömma; att beskriva“

                       wbx ܘܒܟ݂ II: mwabax – mwabaxle ܡܘܰܒܰܟ݂ – ܡܘܰܒܰܟ݂ܠܶܗ „att varna, förvarna, att skälla ut“

För stam III, se avsnitt 4.

4. Verb med första rotkonsonanten svag i stam III, samt i stam IIIp

I dessa stammar behandlas alla verb med första rotkonsonanten svag på samma sätt; där den svaga rotkonsonanten uppträder som /w/ ܘ i samtliga fall:

                       ʾkl ܐܟܠ III: mawkal – mawkele ܡܰܘܟܰܠ – ܡܰܘܟܶܠܶܗ „att föda, försörja“

                        IIIp: mitawkal – mtawkal ܡܝܬܰܘܟܰܠ – ܡܬܰܘܟܰܠ „att utfodras, matas“

                        ylf ܝܠܦ III: mawlaf – mawlafle ܡܰܘܠܰܦ – ܡܰܘܠܰܦܠܶܗ „att undervisa“

                        IIIp: mitawlaf – mtawlaf ܡܝܬܰܘܠܰܦ – ܡܬܰܘܠܰܦ „att bli undervisad“

                        ʾḏc ܐܕ݂ܥ III: mawḏac - mawḏacle ܡܰܘܕ݂ܰܥ – ܡܰܘܕ݂ܰܥܠܶܗ „att informera“

                        IIIp: mitawḏac - mtawḏac ܡܝܬܰܘܕ݂ܰܥ – ܡܬܰܘܕ݂ܰܥ „att göras känt“

Verbet nfq ܢܦܩ I: nofaq – nafёq ܢܳܦܰܩ – ܢܰܦܷܩ ”gå ut” böjs oregelbundet i stam III och stam IIIp.  Den första rotkonsonanten, d.v.s. /n/ ܢـ faller bort och verbet böjs som ett verb med första rotkonsonanten svag:

                        nfq ܢܦܩ III: mawfaq – mawfaqle ܡܰܘܦܰܩ – ܡܰܘܦܰܩܠܶܗ „ta ut, köra bort“

                        (i stället för manfaq – manfaqle ܡܰܢܦܰܩ – ܡܰܢܦܰܩܠܶܗ)

                        IIIp: mitawfaq – mtawfaq ܡܝܬܰܘܦܰܩ – ܡܬܰܘܦܰܩ „att tas ut, köras bort“

                        (i stället för mitanfaq – mtanfaq ܡܝܬܰܢܦܰܩ – ܡܬܰܢܦܰܩ)

Diftongen /aw/ ܰܘ  i stam III är fakultativ eller valbar, och kan förkortas till /o/ som variation. Båda formerna finns alltså parallellt, jämför: mokal ܡܳܟܰܠ (i stället för mawkal ܡܰܘܟܰܠ), molaf ܡܳܠܰܦ (i stället för mawlaf ܡܰܘܠܰܦ), moḏac ܡܳܕ݂ܰܥ (i stället för mawḏac ܡܰܘܕ݂ܰܥ).

b) Tids- och rumsadverb

1. Tidsadverb

Följande tidsadverb hör till de allra vanligaste:

Vissa adjektiv kan även användas adverbiellt, såsom:

Det betonade prefixet ad- ܐܰܕ... kan läggas till några tidsadverb och uttrycker då tid i förhållande till nuet i det språkliga uttrycket:

ZTill dessa tidsaverb hör också annaqla ܐܰܢܢܰܩܠܰܐ ”nu, just nu”, där /d/ assimileras och blir /n/.

Följande tids- och frekvensadverb har pluraländelsen -awoṯe:

2. Rumsadverb

Rumsadverben har ingen särskild markör. De vanligaste följer nedan:

3. Ytterligare adverb

Förutom de tids- och rumsadverbial som presenterats ovan, finns det andra adverb, till exempel sättsadverb, orsaksadverb och gradadverb:

4. Exempel på användning av adverb

c) Obestämdhet

Bestämd artikel introducerades redan i G3.a. Ett substantiv utan bestämd artikel är obestämt, till exempel kṯowo ܟܬ݂ܳܘܐ ”en bok”, jämför u kṯowo ܐܘ ܟܬ݂ܳܘܐ ”boken”. I singularis kan obestämdhet markeras ytterligare med hjälp av tillägget ḥa ܚܰܐ (m.), respektive ḥḏo ܚܕ݂ܐ (f.).

Några exempel: