Grammatik 21 |
a) Direkt objekt Direkt objekt uttrycks i de flesta fall genom ordföljden subjekt-verb-objekt, och placeras efter verbet (G.17d). 1. Direkt objekt i preteritum (3 m. sg., 3 f. sg. och 3 pl.) I preteritum av det transitiva verbet (grëšle ܓܪܷܫܠܶܗ, grëšla ܓܪܷܫܠܰܗ, etc., se G8.a), är det direkta objektet för personerna 3 m. sg., 3 f. sg. och 3 pl. integrerat i böjningsformerna. Följaktligen finns det tre olika baser för böjningsformerna med ett integrerat direktobjekt, till vilka L-suffixen –le ـܠܶܗ, -lux ـܠܘܟ݂ etc., läggs till. Dessa tre baser är: 3.m.Sg. grëš- ܓܪܷܫـ: grëš-le ܓܪܷܫܠܶܗ „han drog honom“ 3.f.Sg. grišo- ܓܪܝܫܳـ: grišo-le ܓܪܝܫܳܠܶܗ „han drog henne“ 3.Pl. griši- ܓܪܝܫܝـ: griši-le ܓܪܝܫܝܠܶܗ „han drog dem“ Basen i preteritum i 3 m. sg. är densamma också utan att verbet tar ett objekt. Alltså kan grëšle ܓܪܷܫܠܶܗ beroende på kontexten betyda både ”han drog” och ”han drog honom”. När L-suffixet i 2 och 3 pl. läggs till baserna grišo- ܓܪܝܫܳـ och griši- ܓܪܝܫܝـ skiljer sig detta från de L-suffix som läggs till basen grëš- ܓܪܷܫـ (-xu ܟ݂ܘ och –Ke ـܶ, se G8.a). De former som läggs till grišo- ܓܪܝܫܳـ är –lxu ܠܟ݂ܘ och -lle ܠܠܶܗ medan de former som läggs till griši- ܓܪܝܫܝـ därmed blir –nxu ܢܟ݂ܘ respektive -nne ܢܢܶܗ. Basernas slutvokaler blir –aܰ i stället för –o ܳ och -ë ܷ i stället för –i ـܝـ före dessa L-suffix: grišo-+ -lxu= grišalxu ܓܪܝܫܳـ + ܠܟ݂ܘ = ܓܪܝܫܰܠܟ݂ܘ „ni drog henne“ grišo + -lle=grišalle ܓܪܝܫܳـ + ܠܠܶܗ = ܓܪܝܫܰܠܠܶܗ „de drog henne“ griši + -nxu ܓܪܝܫܝـ + ـܢܟ݂ܘ till grišënxu ܓܪܝܫܷܢܟ݂ܘ „ni drog dem“ griši + -nne ܓܪܝܫܝـ + ـܢܢܶܗ till grišënne ܓܪܝܫܷܢܢܶܗ „de drog dem“ Former med integrerat objekt används vanligen för att hänvisa till något eller någon som påtalats eller nämnts i en omedelbart närliggande kontext. Exempel:
2. Böjningen av regelbundna verb i preteritum med ett integrerat objekt – en översikt (a) Regelbundna verb grš ܓܪܫ I: goraš – grëšle ܓܳܪܰܫ - ܓܪܷܫܠܶܗ „att dra“
(b) Verb med ʾ ܐ som första rotkonsonant: ʾmr ܐܡܪ I: omar – mërle ܐܳܡܰܪ - ܡܷܪܠܶܗ „att säga“
(c) Verb med y ܝ som andra rotkonsonant (ihåliga verb): sym ܣܝܡ I: soyam – sëmle ܣܳܝܰܡ - ܣܷܡܠܶܗ „att göra“
(d) Verb med y ܝ som tredje rotkonsonant: ḥzy ܚܙܝ I: ḥoze – ḥzele ܚܳܙܶܐ - ܚܙܶܠܶܗ „att se“
(e) Verb med l ܠـ som tredje rotkonsonant: Verb i denna klass är endast oregelbundna i preteritum. Med integrerat direkt objekt i 3 f. sg. och 3 pl., böjs dessa verb på samma sätt som regelbundna verb. šql ܫܩܠ I: šoqal – šqile ܫܳܩܰܠ – ܫܩܝܠܶܗ „att köpa“
3. Direkt objekt för andra personer i preteritum Det direkta objektet för andra personer uttrycks genom ett tillägg av ett L-suffix till de former som redan böjts i preteritum. De former som skiljer sig från detta är 2 pl. och 3 pl. (se G8.a):
Objektsuffixen i 2 pl. och 3 pl. förekommer i tre olika varianter. När suffixet läggs till, ändras slutvokalen i den böjda L-suffixserien:
Medan formerna för det integrerade objektet endast anger det direkta objektet, kan formerna med det tillagda L-suffixet uttrycka både det direkta och det indirekta objektet: grëšli ܓܪܷܫܠܝ „jag drog (honom)“ jämför med grëšli-lux ܓܪܷܫܠܝܠܘܟ݂ „jag drog dig (m.)/jag drog till dig (m.)“ grëšlax ܓܪܷܫܠܰܟ݂ „du (f.) drog honom/den (m.)“ jämför med grëšlax-li ܓܪܷܫܠܰܟ݂ܠܝ „du (f.) drog mig/drog till mig“ grëšxu ܓܪܷܫܟ݂ܘ „ni drog (honom/den) (m.)“ jämför med grëšxu-lan ܓܪܷܫܟ݂ܘܠܰܢ „ni drog oss/drog till oss“ Formerna för 3 m. sg., 3 f. sg. och 3 pl., –le ـܠܶܗ, -la ـܠܰܗ, -nne ـܢܢܶܗ kan enbart användas för att uttrycka indirekt objekt, t. ex. grëšle-le ܓܪܷܫܠܶܠܶܗ „han drog till honom“ eller „han drog till sig (själv)“. Exempel:
Med hjälp av prepositionen l- ܠ „för, till“ tillsammans med aktuellt pronominalsuffix till det böjda verbet, kan det indirekta objektet ringas in och markeras tydligt: grëšluxli ܓܪܷܫܠܘܟ݂ܠܝ = grëšlux eli ܓܪܷܫܠܘܟ݂ ܐܶܠܝ „du drog till/för mig“ maḥwelalle u plan ܡܰܚܘܶܠܰܠܠܶܗ ܐܘ ܦ݁ܠܰܐܢ = maḥwele u plan alle ܡܰܚܘܶܠܶܗ ܐܘ ܦ݁ܠܰܐܢ ܐܰܠܠܶܗ „han visade planen för dem“ hiye mërleli ܗܝـܝܶܐ ܡܷܪܠܶܠܝ = hiye mërle eli ܗܝـܝܶܐ ܡܷܪܠܶܗ ܐܶܠܝ „han sade till mig“
b) Betoning, en kommentar För alla böjningsformer som utökats med objektsuffix, går betoningen inte längre än basen. Det blir alltså basens sista stavelse som betonas och framhävs mest, vilket innebär att den allmänna regeln där betoningen hamnar på den näst sista stavelsen, penultima (L 2.4.4), upphör att gälla. Exempel:
c) Fyr- eller flerradikala verb med mё- ܡܷـ Verb med fyra eller fler rotkonsonanter som börjar med mё- ـܡ och innehåller ett -t-infix, bildar en egen klass. Dessa ska särskiljas från verb i de utökade stammarna II och III som också har ett initialt m- ܡـ. Verb i denna klass är ofta neologismer (nybildningar) eller lån från arabiska. Bland dessa återfinns: mëftakar – mëftakarle - ܡܷܦܬܰܟܰܪܠܶܗ ܡܷܦܬܰܟܰܪ „att tänka“ mëftaxar – mëftaxarle ܡܷܦܬܰܟ݂ܰܪ - ܡܷܦܬܰܟ݂ܰܪܠܶܗ„att vara stolt“ mëḥtaram – mëḥtaramle ܡܷܚܬܰܪܰܡ - ܡܷܚܬܰܪܰܡܠܶܗ„att respektera, ära“ mëstafad – mëstafadle ܡܷܣܬܰܦܰܕ - ܡܷܣܬܰܦܰܕܠܶܗ„att tjäna på, profitera“ mëtṣawar – mëtṣawarle ܡܷܬܨܰܘܰܪ - ܡܷܬܨܰܘܰܪܠܶܗ„att föreställa (sig)“ mëttafaq – mëttafaqle ܡܷܬܬܰܦܰܩ - ܡܷܬܬܰܦܰܩܠܶܗ„att komma/vara överens“ mëtyaqan – mëtyaqanle ܡܷܬܝܰܩܰܢ - ܡܷܬܝܰܩܰܢܠܶܗ„att tro“ mëtwaqac – mëtwaqacle ܡܷܬܘܰܩܰܥ - ܡܷܬܘܰܩܰܥܠܶܗ„att förvänta (sig)“ mëzdahar – mëzdaharle ܡܷܙܕܰܗܰܪ - ܡܷܙܕܰܗܰܪܠܶܗ„att vara försiktig/akta sig“ mёštabhar – mёštabharle ܡܷܫܬܰܒܗܰܪ - ܡܷܫܬܰܒܗܰܪܠܶܗ „att vara stolt“ mёštacmar – mёštacmarle ܡܷܫܬܰܥܡܰܪ - ܡܷܫܬܰܥܡܰܪܠܶܗ „att kolonisera“ mёštawḥar – mёštawḥarle ܡܷܫܬܰܘܚܰܪ - ܡܷܫܬܰܘܚܰܪܠܶܗ „att vara sen“ mёštawtaf – mёštawtafle ܡܷܫܬܰܘܬܰܦ - ܡܷܫܬܰܘܬܰܦܠܶܗ „att ta del (av)“ Samtliga verb böjs i enlighet med dessa mönster: štbhr ܫܬܒܗܪ „att vara stolt“
Verb i denna grupp, men som även har ett l ܠ som sista rotkonsonant, som till exempel stcml ܣܬܥܡܠ (mёstacmal – mёstacmele ܡܷܣܬܰܥܡܰܠ – ܡܷܣܬܰܥܡܶܠܶܗ „att använda“) och ntql ܢܬܩܠ (mëntaqal – mëntaqele ܡܷܢܬܰܩܰܠ - ܡܷܢܬܰܩܶܠܶܗ „att flytta“) följer böjningsreglerna i preteritum stam I med /l/ ܠ som tredje rotkonsonant (G. 20b). stcml ܣܬܥܡܠ „att använda, (ut)nyttja“
Verb med en svag slutkonsonant som štcy ܫܬܥܝ (mёštace – mёštacele ܡܷܫܬܰܥܶܐ – ܡܷܫܬܰܥܶܠܶܗ „att spela/leka“) och tnby ܬܢܒܝ (mëtnabe – mëtnabele ܡܷܬܢܰܒܶܐ - ܡܷܬܢܰܒܶܠܶܗ „att förutsäga, förutspå“), följer i sin tur reglerna för stam I verb med en svag tredje rotkonsonant, såsom ḥzy ܚܙܝ (ḥoze – ḥzele ܚܳܙܶܐ – ܚܙܶܠܶܗ „att se“ s. G.20a). štcy ܫܬܥܝ (< šcy ܫܥܝ) „att spela/leka“
|