Grammatik 23 |
a) Imperativ av oregelbundna verb Imperativformerna av oregelbundna verb följer generellt mönstret för regelbundna verb (G16.d), det vill säga, sg. graš! ܓܪܰܫ Pl. grašu! ܓܪܰܫܘ. 1. Verb med första rotkonsonanten svag Imperativformerna för verb med /y/ ܝ som första rotkonsonant har ett initialt /i-/ ܐܝ i stället för /y-/ ܝـ:
Verb med Olaf /ܐ/ som första rotkonsonant bildar imperativ utan den första rotkonsonanten, alltså på samma sätt som verb som har andra rotkonsonanten svag (d.v.s. ihåliga verb):
2. Imperativ av verben ”att komma” och ”att gå” Verben ”att komma” (ʾṯy ܐܬ݂ܝ) och ”att gå” (ʾzl ܐܙܠ) är oregelbundna. De har excpetionella imperativformer med distinkta former för maskulinum respektive femininum i singularis:
3. Verb med /y/ ܝ som andra rotkonsontant Imperativformen för verb med /y/ ܝ som andra rotkonsonant bildas utan den svaga roten, d.v.s. med endast två synliga rotkonsonanter:
Verb med /w/ ܘ som andra rotkonsonant, bildar däremot imperativ på samma sätt som regelbundna verb:
4. Verb med tredje rotkonsonanten svag Verb med tredje rotkonsonanten svag, bildar imperativ i alla tre stammar (I, II och II) på samma sätt som regelbundna verb:
5. Negerat imperativ av oregelbundna verb Imperativ negeras med hjälp av partikeln lo ܠܐ + presens grundform i 2 sg. respektive 2 pl. (se G16.d): graš! ܓܪܰܫ > lo guršat! ܠܐ ܓܘܪܫܰܬ grašu! ܓܪܰܫܘ > lo guršitu! ܠܐ ܓܘܪܫܝܬܘ Det negerade imperativet har sin grund i presensformen av det aktuella verbet. Såsom det redogjorts i avsnitt G22.e, är det negerade imperativet av verb med Olaf ܐ som första rotkonsonant något avvikande. I sådana verb smälter negationspartikeln lo ܠܐ med initialvokalen Olaf ܐ, och resultatet blir l- ܠـ: lo ܠܐ + uxlat ܐܘܟ݂ܠܰܬ = luxlat ܠܐܘܟ݂ܠܰܬ „ät inte (sg.)“. I syrisk skrift bevaras Olaf ܐ av etymologiska skäl. För fler exempel, se G22.e.
b) Objektsuffixe am Imperativ Ett objekt kan också uttryckas med hjälp av suffix som läggs till imperativformen, således samma objektsuffix som presenterats i avsnittet G22.a. I imperativets singularform görs en åtskillnad mellan det direkta objektet (DO) och det indirekta objektet (IO). För övriga personer finns bara en enda form:
Exempel:
c) Kopulan för 3 person singularis yo ܝܐ och pluralis ne ܢܶܐ som ett andra pronominalobjekt Verb som redan har ett objektsuffix, kan ta ytterligare ett pronominalobjekt, vilket uttrycks genom användningen av kopula i tredje person (G4.2b), alltså yo ܝܐ i singularis och ne ܢܶܐ i pluralis. Kopulan skrivs ut som självständig partikel. Det andra objektet är alltid ett direkt objekt, medan suffixet i anslutning till verbet alltid är ett indirekt objekt:
Exempel:
d) Konjunktiv 1. Konjunktivet i allmänhet Konjunktivet bildas med hjälp av grundformen i presens (G7.a), presensbasen. När konjunktionen d ܕ placeras före ett verb, blir konjunktivet ett modalt hjälpverb (G20.c) eller ett villkor (G22.c). Konjunktivet används i frågesatser (t.ex. ”ska jag?”), villkorssatser och andra bisatser, men också för att uttrycka uppmuntran eller en påverkan (t. ex. ”ska vi?” eller ”låt oss”). Det används också i negerade imperativsatser (efter negationspartikeln lo- ܠܐ, G16.d2). Exempelsatser med konjunktiv. Exempelsatser med konjunktiv:
2. Partikeln ṭro ܛܪܐ med konjunktiv Partikeln ṭro ܛܪܐ följd av ett konjunktiv har en jussiv betydelse, det vill säga att den uttrycker en önskan, en uppmaning eller en tillåtelse- eller en skyldighet att göra något:
Partikeln ṭro ܛܪܐ smälter samman till ett ord då den kombineras med verb med första rotkonsonanten svag. Den syriska skriften behåller det ursprungliga Olaf ܐ av verbet, såsom i exemplen: ṭro ܛܪܐ + oxal ܐܳܟ݂ܰܠ = ṭroxal ܛܪܳܐܟ݂ܰܠ „låt honom äta“, ṭro ܛܪܐ + ëzze ܐܷܙܙܶܗ = ṭrëzze ܛܪܷܐܙܙܶܗ „låt honom gå“. Samma regel appliceras även för formen ṭrowe ܛܪܳܘܶܐ (det vill säga ṭro howe ܛܪܐ ܗܳܘܶܐ „låt det vara (så)“) som dyker upp första gången i L.8 och oftast översätts som ”okej” eller ”låt gå”. 3. Adverbet balki ܒܰܠܟܝ med konjunktiv Adverbet balki ܒܰܠܟܝ „kanske“ tillsammans med konjunktiv, uttrycker en osäkerhet eller möjlighet:
|