Hos doktorn

Som tidigare nämnt i lektion 7, fanns det i byarna i Turabdin inga moderna läkare som utövade västerländska metoder för medicinsk behandling. Lokala traditionella helare som kallades ḥakime (sg. ḥakimo "vis man") erbjöd sina tjänster till människorna i byarna. Vissa av dessa medicinska utövare, ḥakime, var kända över hela regionen. De behandlade framförallt brutna ben, ormbett, skorpionstick och hudsjukdomar. Medan vissa av behandlingarna gav goda resultat, fanns det andra som gjorde att patienten blev sämre.

Detta på grund av existerande myter inom vissa områden bland naturliga traditionella helare. Vid mer allvarliga sjukdomar eller tillstånd var byinvånarna tvungna att resa till grannstäder eller större grannbyar såsom Miḏyaḏ (Midyat) och Gziro (Cizre) till en allmänläkare eller till Omid (Diyarbakir) och Marde (Mardin) för mer allvarliga behandlingar och sjukhusvistelser. I mellanöstern, utanför Turabdin där Assyrier/Syrianer hade tillgång till studier, fanns det många Assyrier/Syrianer som valde att läsa medicin.

Det finns ett proverb i Surayt som lyder: U kayiwo bi qamayto hiye u ḥakimo d ruḥe yo „Den sjuke är i första hand sin egen doktor.“