Verbet

Verbsystemet i surayt består av tre aktiva och tre passiva verbstammar som markeras i efterföljande lektioner som I, II, III, samt Ip, IIp, och IIIp. De aktiva verbstammarna i surayt är en fortsättning på de gamla arameiska stammarna Pʿal ܦ݁ܥܰܠ (= I), Paʿʿel ܦܰ݁ܥܶܠ (= II) och Afʿel ܐܰܦܥܶܠ (= III). De passiva verbstammarna skall tas upp i grammatikdelen till lektion 14.

a) De aktiva verbstammarna

Verb som har introducerats fram till nu i grammatiken hör till verbstam I, som även kallas “grundstam”. Basformen i stam I utgörs av tre-konsonantiskt regelbundna verb och deras motsvarande vokaler. Dessa tre konsonanter utgör verbroten och uppbär rotens grundbetydelse, vilket kan illustreras i exemplet dmx ܕܡܟ݂ „att sova“ och grš ܓܪܫ „att dra, rycka“:

dmx ܕܡܟ݂ „att sova“:

domax – damёx ܕܳܡܰܟ݂ – ܕܰܡܷܟ݂ „att sova“; damixo ܕܰܡܝܟ݂ܐ, f. damёxto ܕܰܡܷܟ݂ܬܐ, pl. damixe ܕܰܡܝܟ݂ܶܐ „sover“; dmoxo ܕܡܳܟ݂ܐ „sömn“; madmax – madmaxle ܡܰܕܡܰܟ݂ - ܡܰܕܡܰܟ݂ܠܶܗ „att lägga någon, få någon att sova“. 

grš ܓܪܫ „att dra, rycka“:

goraš – grёšle ܓܳܪܰܫ - ܓܪܷܫܠܶܗ „att dra, rycka“; garošo ܓܰܪܳܫܐ, f. garašto ܓܰܪܰܫܬܐ, pl. garoše ܓܰܪܳܫܶܐ „dragande, ryckande (akt. part.)“; grošo ܓܪܳܫܐ „dragning, ryckning (inf.)“ magraš – magrašle ܡܰܓܪܰܫ - ܡܰܓܪܰܫܠܶܗ „att få någon att dra något, ryckas, sträckas“; mёgrёš - griš ܡܷܓܪܰܫ - ܓܪܝܫ „dragas, ryckas“.   

Principen för verbböjningen är densamma för alla tre verbstammar. Endast grundformen för presens och preteritum skiljer sig. Regelbundna verb i stam II har ett m-prefix före första rotkonsonanten, t ex. mḥalaq - mḥalaqle ܡܚܰܠܰܩ - ܡܚܰܠܰܩܠܶܗ „att kasta, slänga“, mcayar - mcayarle ܡܥܰܝܰܪ - ܡܥܰܝܰܪܠܶܗ „att ställa in (tid), att justera“ mfalaġ – mfalaġle ܡܦܰܠܰܓ݂ - ܡܦܰܠܰܓ݂ܠܶܗ „att dela, distribuera“ och således skiljer sig på ett tydligt sätt från stam I, som inte har något m-prefix.

Verb i stam III har en stavelse prefix ma-. På så sätt kan stam III enkelt skiljas från stam I och II, t ex.:

      markaw - markawle ܡܰܪܟܰܘ - ܡܰܪܟܰܘܠܶܗ „att ordna, montera, installera (intr.)“,

      maqraṭ - maqraṭle ܡܰܩܪܰܛ - ܡܰܩܪܰܛܠܶܗ „att äta frukost“,

      maltam – maltamle ܡܰܠܬܰܡ - ܡܰܠܬܰܡܠܶܗ „att samla“,

      maqlab – maqlable ܡܰܩܠܰܒ - ܡܰܩܠܰܒܠܶܗ „att vända upp och ner, rotera, vända (tr.)“.

Följande tabell visar en sammanfattning av alla former av presens och preteritums grundform i alla tre aktiva verbstammar: 

Not: som det nämndes tidigare i G.7a, verb i kategorin “intransitiva verb”, såsom domax – damёx „att sova“ böjs i preteritum med hjälp av presens böjningssuffix.

Endast några få rötter förekommer i alla tre verbstammar, och som kan ha olika betydelser för varje verbstam, t ex.: ḥlq ܚܠܩ I: ḥolaq - ḥlёqle ܚܳܠܰܩ - ܚܠܷܩܠܶܗ „att raka sig, klippa håret“; ḥlq ܚܠܩ II: mḥalaq - mḥalaqle ܡܚܰܠܰܩ - ܡܚܰܠܰܩܠܶܗ „att slänga, att kasta bort“; ḥlq ܚܠܩ III: maḥlaq - maḥlaqle ܡܰܚܠܰܩ - ܡܰܚܠܰܩܠܶܗ „att låta raka sig, att låta klippa håret“. Vanligtvis brukar stam I bära grundbetydelsen av verbet. Stam II betecknar en sorts intensifiering. I själva verket, majoriteten av lånord bildas i enlighet med stam II, även när grundbetydelsen manifesteras som ett verb. I det avseendet kan ett verb i stam II uppbära samma betydelse som grundbetydelsen. Betydelsen av stam III är enklare att bestämma därför att nästan alla verb kan inkluderas i kategorin kausativa verb. Dessa verb antyder betydelsen “att låt något bli gjort, orsaka någon att göra något”.

Några exempel att illustrera:

Många verb förekommer i stam II och stam III i samma betydelse:

I stam III finns det även verb som faktiskt inte är en direkt kausativ motsvarighet av stam I, som i fallet qrṭ ܩܪܛ I qoraṭ - qrәṭle ܩܳܪܰܛ - ܩܪܷܛܠܶܗ „att knapra“ men qrṭ ܩܪܛ III maqraṭ - maqraṭle ܡܰܩܪܰܛ - ܡܰܩܪܰܛܠܶܗ „att äta frukost“.

b) Verbböjningen i stam II

1) Presens böjningen

Stam II har presens basformen mḥalaq- ܡܚܰܠܰܩـ eller även mḥalq- ܡܚܰܠܩـ, på vilken återstående presens böjningssuffix (se G.7a) hänger, för att bilda grundformen för presens. mḥalaq- ܡܚܰܠܰܩـ är basformen för konsonant-initial böjningssuffix, och mḥalq- ܡܚܰܠܩـ är basformen för vokal-initial böjningssuffix:   

Not:

Exempel meningar för presens i stam II:

Exempel meningar för futurum i stam II: 

2) Preteritum böjningen

Preteritum har grunden mḥalaq ܡܚܰܠܰܩ i stam II, precis som i presens. Böjningssuffixen för preteritum, så kallade, L-suffixen, läggs till detta. Således, paradigmet för preteritum i stam II följer exemplet mḥalaq- ܡܚܰܠܰܩـ: 

Not:

I kontrast till stam I, finns det i stam II ingen skillnad mellan transitiva och intransitiva verb.

Exempel meningar för preteritum i stam II: